Sjukvård
Larmet går
för räddningsvärnet i Långträsk. Sedan 1999 bedrivs
en verksamhet som i flera fall haft en livsavgörande betydelse i samband
med olyckor och sjukdomsfall. Verksamheten kan komma bilda grund för
en riksmodell. På
många platser i Norrbotten finns väl fungerande räddnings-värn
som ligger långt från närmaste brand- eller ambulansstation.
På dessa orter är snabba insatser av avgörande betydelse.
I Långträsk, drygt fem mil norr om Piteå, finns sedan 1999
en lokal räddningsstyrka bestående av elva bybor med en ännu
bredare uppgift.
Klartecken
"Det började egentligen som ett EU-projekt", berättar
Anders Lindström, till vardags diakoniassistent vid kyrkan i byn. Då
hade under många år förts diskussioner där just de här
önskemålen förts fram. "Rent geografiskt ligger vi på
en plats dit det tar mellan en halvtimme och fyrtiofem minuter för en
ambulans att komma", säger Anders Lindström.
Därför var det med stor glädje den lokala brandstyrkan för
några år sedan fick klartecken att driva ett projekt kallat IVAP,
i väntan på ambulans, med EU-pengar. 180 000 kronor kom i form
av Mål 6-pengar, därutöver har landsting, räddningsverk
och Piteå kommun bidragit med resterande belopp. De elva "civilisterna"
har alla genomgått en 70 timmar lång och särskilt anpassad
utbildning. "I huvudsak handlar det om grundläggande saker som hjärt-
och lungräddning plus det här med fria andningsvägar",
säger Göran Andersson som har undersköterskeutbildning och
för närvarande vikarierar vid ambulanstjänsten i Piteå.
Minskning
Samtliga inblandade är noga med att betona att deras insatser inte ska
jämföras med den professionella kompetens som finns inom sjukvården.
"Men
en snabb och enkel insats från vår sida i väntan på
ambulansen har i några fall visat sig oerhört betydelsefulla",
säger Anders Lindström.
Men inte nog med det. Även de så kallade prioett körningarna
hos ambulanstjänsten i kommunen har sjunkit radikalt. "Innan vi
drog igång vår verksamhet låg de på ungefär femtio
per år. Idag ligger den siffran ungefär på tjugofem",
säger Anders Lindström. Kollegan Göran Andersson ser även
en annan förklaring till minskningen. "Larmcentralen har också
blivit bättre att bestämma prioriteten på dessa körningar",
säger han.
Nils Pettersson är pensionär, men tillhör även han den
lokala räddnings-styrkan i Långträsk. Han ser också stora
fördelar med verksamheten. "Den har skapat en trygghet. Det händer
att patienter ringer oss direkt istället för larmcentralen. Något
som i vissa fall sparat kostnader", säger han. "Det blir inte
heller så dramatiskt när vi kommer jämfört med vad det
ibland kan uppfattas som när en ambulans dyker upp", tillägger
Nils Pettersson.
Ingen
medicinering
Den första lokala insatsen har även andra fördelar. "Vi
står ju i ständig kontakt med den tillkallade ambulansen och kan
på så sätt ge viktig förberedande information beträffande
patientens status", säger Anders Lindström.
Den lokala Markbygdsstyrkan får inte medicinera patienter. "Bortsett från det här med syrgas", säger Göran Andersson. "Det har vi delegation på". Förutom syrgasbehandling samt hjärt- och lungräddningen är de även utbildade i chockhantering samt att kunna sätta en stödkrage i samband med rena olyckor. Någon exakt siffra på vad deras insatser sparat åt samhället så här långt, säger sig gruppen inte veta.
"Det går nog inte peka på någon sådan. Var går kostnaderna för olika typer av konvalescens", frågar Anders Lindström retoriskt. Att landstinget uppskattar verksamheten och förlängt sitt i Markbygden är förstås de inblandade glada över. Landstinget för dessutom diskussioner med Bodens kommun om att fortsätta liknande verksamhet i Gunnarsbyn.
"För vår del skulle det inte vara dumt med en personbil vi kan använda i samband med utryckningar", säger Anders Lindström. "Plus en halvauto-matisk defibrillator", inflikar Göran Andersson. Det skulle ge dem ytterligare trygghet i samband med insatser.