Hösten 1634 hittade lappen Peder Olofsson och "diamantbrytaren" Jöns Pedersson från Piteå silvermalm på Nasafjället uppe vid gränsen mot Norge. Under pågående storkrig i Tyskland som gick dåligt för svenskarna var Sveriges kassakista vid denna tid ovanligt tom och varje möjlighet till påfyllning togs till vara. Regeringen satte in stora resurser och upptäckten utlöste en febril och imponerande aktivitet. Trots de ovanligt svåra missväxtåren 1634 och 1635 i Västerbotten påbörjades brytningen i silvergruvan redan 1635 och före vintern samma år var en hytta under tak i Silbojokk vid Sädvajaur. Framtidstron var enorm.
Vägen till Nasafjäll var mäkta lång, bortemot 40 ödemarksmil från kusten. Den första använda vägstigen utgick från Piteå, men snart fann man terrängen där mycket svår och en väg från Skellefteå skulle bli mycket bättre. Man behövde inte tvära över så många stora myrmarker och inte korsa så många älvar och bäckar. År 1642 började den nya vägen byggas och 1646 utfärdar drottning Kristina förmånliga privilegier för dem som ville bosätta sig efter den nya vägen. Samtidigt förbjöds all trafik till Nasafjäll efter andra vägar än vägen till Skellefteå som började i Frostkåge och gick över Drängsmark, Stavaträsk, norr om Ullbergsträsk och norr om Lappträsket till Avaviken. Vintertrafiken gick dock oftast fortfarande till Piteå.
Redan 1659 ödelades dock gruvan i Nasafjäll samt hyttan i Silbojokk vid ett danskt väpnat anfall över gränsen på morgonen den 15 augusti. Orsaken till anfallet från danskarna var att Karl X Gustav krigade mot Danmark 1658-1660, ett krig som svenskarna förlorade tack vare att danskarna fick hjälp av holländarna. Svenskarna fick i fredsuppgörelsen avträda Bornholm och Trondheim. Driften vid Nasagruvan upphörde och vägen förföll snabbt. 833 kilo silver lyckades man få fram under den här perioden.
Nasaleden 1770-1810
När gruvan i Nasafjäll legat öde i 111 år var det dags för omstart. Ett bolag bildades 1770 i Piteå men starten gick trögt och verksamheten håglöst och de intressenter som satsade pengar fick inget utbyte tillbaka. Första silvret kunde visas fram 1776 men verksamheten kunde aldrig komma igång med framång. Trots bidrag från staten gick det inte längre och 1810 är verksamheten i Nasa slut.
Källa: Per André: Nasafjällsvägen 1771-1810.