Stambanan
Den största händelsen i Markbygdens historia var nog stambanans tillkomst som gjorde det möjligt att kolonisera inlandet och ta vara på de stora skogarnas väldiga tillgångar av trävirke, kol och trätjära. Även jakt och fiske var av intresse för överlevnad och utkomst för nybyggarna. I de outdikade myrmarkerna såg man också möjligheter att driva jordbruk
1890 års riksdag beslutade att koppla samman stambanan som var under byggnad till Vännäs med Gellivarebanan som den svenska staten förhand-lade om köp av ett engelskt bolag. Arbetet med att sammanknyta järnväg-arna bedrevs från bägge håll och 1893 så möttes rallarlagen i närheten av Koler. Där satte man upp en minnessten vid platsen för "sista spiken" och det blev en stor fest för både rallare och banbefäl.
Enligt uppgifter så ska det ha förekommit tre olika förslag på hur sträck-ningen skulle gå mellan Blåliden och Myrheden. Ett alternativ var en sträckning nere vid Storlångträsk (öster om sjön, ett annat alternativ var i närheten av Storgranliden och det tredje var där den senare blev dragen. Kanske hade en annan placering varit bättre eftersom stationssamhället Långträsk kunde då ha placerats på ett område med bättre markbeskaff-enhet. Kanske vid Storlångträskets strand. En anledning till den aktuella dragningen kan ha varit att den största delen av de markområden som spåret går genom tillhörde staten, vilket inte var fallet i de övriga alternativen.
Vägen Piteå - Arvidsjaur som var svårframkomlig gick genom det blivande stationssamhället och Storlångträsk, som haft bebyggelse så tidigt som 1781. Där fanns också ett färjställe förmodlingen redan vid 1800-talets början, som ersattes med en bro vars pålar fortfarande syns mellan nuvar-ande bron och holmen. Det gamla landfästet vid motellet finns också kvar.